Som sagt har vi varit hemma nu redan några dagar. Åkte från Levi på fredag eftermiddag och var framme i Kokkola/Såka vid en 22-tiden. Åt lite och sov där. Åkte ut på vägarna igen tidigt på lördag morgon, en snabb sväng via Nykarleby och sedan var vi hemma i Vasa vid en 12-tiden om jag inte minns fel.
Hann inte ta det lungt många timmar innan Zacce kom hit och vi var barnvakt igen. Så lördagskvällen gick åt till att rita, spela, åka skridskor, leka kuragömma, äta godis och chips, kolla på melodifestivalen och sånt skoj. På söndag eftermiddag åkte Zacce hem och vi fick äntligen slappna av. Jag var så trött så det går nog inte att beskriva heller, Killen sade att ja antagligen var barntrött. Han kan ha haft rätt. Efter en hel vecka med tjo och timm med barn i åldrar från 3-8 år har jag verkligen fått mig en tankeställare. Hur ända in i sjutton helvetes djupa hål ska man orka med egna barn?! 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året i minst 18 år! I nåt skede måste de ju börja klara sig själva förstås men ändå. Alla möjliga jävla tots åldrar som de ska gå igenom under den här tiden dessutom. Oh Herre Gud ge mig styrka...
Man får helt enkelt skicka dem till mor- och farföräldrar lite nu som då, ganska ofta, ja mest hela tiden *skratt* Needå, så hemskt kan det ju inte vara, men man får väl vara tacksam att det antagligen finns de som kan avlasta en lite ibland.
Man måste bara lyfta på hatten för sina egna föräldrar som har orkat med en hela vägen, jag tror knappast Gud har gett dem styrka men styrka har de nog tagit någonstans ifrån i alla fall. Och mycket fina flickor blev vi ju jag och syrran!
Men barnlös som jag är ännu ska jag väl inte behöva tänka på det. Så nu ska jag tänka på något annat istället, såsom disk och tvätt och andra tråkiga vuxensysselsättningar. Enklast skulle ju vara om man fick vara barn själv igen.
Hann inte ta det lungt många timmar innan Zacce kom hit och vi var barnvakt igen. Så lördagskvällen gick åt till att rita, spela, åka skridskor, leka kuragömma, äta godis och chips, kolla på melodifestivalen och sånt skoj. På söndag eftermiddag åkte Zacce hem och vi fick äntligen slappna av. Jag var så trött så det går nog inte att beskriva heller, Killen sade att ja antagligen var barntrött. Han kan ha haft rätt. Efter en hel vecka med tjo och timm med barn i åldrar från 3-8 år har jag verkligen fått mig en tankeställare. Hur ända in i sjutton helvetes djupa hål ska man orka med egna barn?! 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året i minst 18 år! I nåt skede måste de ju börja klara sig själva förstås men ändå. Alla möjliga jävla tots åldrar som de ska gå igenom under den här tiden dessutom. Oh Herre Gud ge mig styrka...
Man får helt enkelt skicka dem till mor- och farföräldrar lite nu som då, ganska ofta, ja mest hela tiden *skratt* Needå, så hemskt kan det ju inte vara, men man får väl vara tacksam att det antagligen finns de som kan avlasta en lite ibland.
Man måste bara lyfta på hatten för sina egna föräldrar som har orkat med en hela vägen, jag tror knappast Gud har gett dem styrka men styrka har de nog tagit någonstans ifrån i alla fall. Och mycket fina flickor blev vi ju jag och syrran!
Men barnlös som jag är ännu ska jag väl inte behöva tänka på det. Så nu ska jag tänka på något annat istället, såsom disk och tvätt och andra tråkiga vuxensysselsättningar. Enklast skulle ju vara om man fick vara barn själv igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar